aldrig som man har tänkt sig

kan inte tro att det snart är jul! förstår inte vart tiden har tagit vägen. fick en liten sån där aha upplevelse för ett tag sen. casper är snart 2 år, o johan o jag hade varit tillsammans i 3 år i början av november. allt har gått så förbannat fort, rent ut sagt. helt plötsligt var det dags för studenten o man var tvungen o bestämma sig för vad man skulle göra med sitt liv. eller så gjorde man som jag; hade inte en jävla aning o åkte till USA ett år istället.


kan ju inte påstå att jag kom på vad jag skulle göra med mitt liv efter det, direkt. men det behövdes liksom inte. allt flöt på som aldrig förr när jag kom hem i september 07. i oktober träffades jag o johan genom blinddate som gemensamma vänner hade fått för sig att göra. vet ju alla hur det gick.

studenten juni 06

september 06 åkte jag till Cincinnati, Ohio, USA

september 07 kom jag hem igen

hallowen vart johan o jag tillsammans,

flyttade ihop i maj 08,

casper vart till nån gång i slutet av juni 08,

föddes mars 09,

vi flyttade till hus 2010

så nu är det snart våran första jul som husägare. så, som ni kanske kan förstå, så undrar jag ständigt vart all tid har försvunnit?! jag som skulle göra så mkt, plugga, läsa, jobba... inte för att jag ångrar nåt utav det, tvärtom. det är bara det att inget aldrig blir som man tänkt sig.





en liten fundering från mig i min ensamhet.
take care!



ps. trevlig första advent! ds.