viewer discretion is adviced!

ok, har gått o funderat på en sak som jag behöver skriva av mig. kanske kan verka lite weird för en del, o om du är känslig, läs inte vidare då! måste få skriva av mig angående förlossningen. kommer knappt ihåg hur det gick till snart så måste få skriva ner det. lite konstigt att dela med sig av det kanske, men va fan! om ni inte vill veta så läs inte då!

Tisdag den 10 mars 2009:

Började nångång på eftermiddagn. första värkarna kom smygande. var inte så himla farligt. kommer ihåg att jag tänkte att om det "bara" var det här så var det ju piece of cake liksom. skulle inte ha tänkt så...

Johan jobbade såklart men ringde nog nångång straxt efter det hade börjat o berättade att det nog var på gång men att han inte behövde komma hem än. var ju inte alls farligt. låg o kollade på tv o villade mesta tiden. kunde väl sova skapligt den natten.

Onsdag den 11 mars 2009:

vaknade nog rätt tidigt tror jag. kunde inte sova speciellt länge. visste inte hur lr vart man skulle ligga i den där förbannade sängen. värkte överallt, spceillt ryggen. kunde fan knappt komma ur sängen framåt eftermiddagen. duschen vart en räddningen. var så jäkla skönt med det varmat vattnet. slemproppen började lossna. för er som inte har koll (hade inte jag heller innan, men man fick läsa på), så kan jag berätta att det sitter typ som en stor slempropp som skyddar mot infektioner i livmodern. den lossarn tydligen när det är dags för barnet att komma ut. men hade läst att den kan lossna typ 1 vecka innan det är dags så stressade inte upp mig speciellt mkt för det. natten till torsdagen var inte rolig alls. kunde knappt sova nåt alls. sprang på toa stup o kvarten o kunde inte hitta nåt sätt att ligga bekvämt på. vetekudden kom fram rätt snabbt o användes flittigt under hela kvällen, natten o morgonen.

torsdag den 12 mars 2009:

värkarna vart bara värre o värre o vet att vi diskuterade om johan skulle stanna hemma från jobbet den dagen men kom fram till att det nog inte var nån fara. han åkte på morgonen. ringde några gånger under dagen för att kolla lägget. vart bara värre med värkarna o smärtan. trodde att ryggen skulle gå av! har aldrig haft så förbannat ont i ryggen. var tvungen att få hjälp av johan att få på strumpor o skor. vadå förnedrande... iaf, han kom hem framåt 2 tiden lr nåt sånt. det här var på den tiden han började 5 o jobbade till 1. så var såklart dödstrött när han kom hem men höll sig vaken med mig när han kom hem o tog tid på värkarna. kom typ var 5 minut o höll i sig i så där 45 sekunder. är då man ska åka in typ så jag ringde till förlossningen o berättade hur lägget låg till. pratade med en väldigt trevlig sköterska som senare tog emot oss på kvällen. föreslog att vi skulle stanna hemma några timmar till o jag höll med. var hellre hemma än på sjukhuset! var ännu inte så farligt att jag inte kunde stå ut med smärtan. tog max dos panodil o använda vetekudden o duschade typ en gång i timmen. fick en febertop på typ 38.9 mitt i alltihop. var väl runt 4 tiden, frös som en gris. men är tydligen inte så onvaligt. vid ett besök på toan vid halv 7 tiden märkte jag att jag blödde. dags att åka iaf då! gick in o väckte johan som hade sovit i typ en timme. ringde förlossingen igen o hon sa att det bara att ni kommer upp. pakade ihop våra grejer (BB väskan var packad typ en månad innan) o gick ut för att hämta bilen. var väldigt jobbigt att ta sig ut den lilla biten ska jag erkänna. johan har nog aldrig kört så försiktigt. han var väldigt lugn o samlade, trodde han skulle vara hypernervös men det var skönt att han inte var det. hade ju liksom inte hjälpt nån.

kom till sjukhust straxt innan 19 tiden. sköterskan jag pratade med i telefon tog emot oss i vissade in oss i ett undersökningsrum, satt på 2 monitorer, en för min värkar o den för barnets puls o så en för min puls. skulle ligga där i typ en halvtimme så att dom kunde avgöra om det var dags lr inte. kom en barnmorska efter ett tag för att känns hur mkt jag var öppen. ska vara 10 cm då är det dags att krysta ut det lilla livet. när vi kom in var jag öppen ca 7 cm redan. hade varken jag lr johan räknat med. jag hade nästan trott att vi skulle få åka hem igen. men efter den där halvtimmen vart vi inlagade på en förslossningssal. bad om en ryggbedövning mitt i den värsta smärtan men barnmorskan sa att det inte fanns tid för det eftersom jag var öppen så mkt redan, så föreslog lustgas istället. ville visserligen ha en så naturlig förlossning som möjligt men mitt i dom värsta värkarna hade en ryggbedövning satt bra.

var typ bara vi o 2 par till på hela förlossningen den kvällen. fick byta om till sjukhuskläder. supersexigt! lr inte... bestämmde mig för att ta ännu en dusch. stod väl där i typ en halvtimme. sen började helvetet på allvar. andades lustgas för brinnande livet. hjälpte faktiskt rätt bra men tog ju inte bort allt. o var så förbannat yr i huvet. var lite läskigt faktiskt. tappade typ hörseln o rummet snurrade bara runt. så kunde ju inte andas in så mkt som jag egentligen hade velat. då hade jag inte var medveten alls efter ett tag. johan hjälpte till så gott han kunde, massagerade ryggen, gav mig vätska o badade ansiktet på mig.

2 timmar senare var jag helt öppen. gick väldigt fort på slutet. han hade lite bråttom ut när han väl bestämde sig. vid 10 tiden började krystvärkarna, men vattnet hade ännu inte gått så en kvart senare tog dom håll på hinnorna o upptäker att det lilla livet har bajsat i vattnet. är vanligt, speciellt när det går så fort för dom blir stressade. kommer faktist inte ihåg hur mången gånger jag krystade men var inte mer än typ 5 gånger. vart beodrad att INTE krysta när jag som mest vill det. huvudet var ute o det gjorde så jävla ont rent ut sagt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. men dom var tvungen att suga rent näsan o munnen på den (visste ju inte vad det var för kön ännu) så att den inte svalde ner vattnet i lugnorna.

torsagen den 12 mars 2009 kl. 22:39 kom vårat lilla mirakel till världen. han var väldigt medtagen o skrek inte ens när han kom ut. jag hann nog inte reagera så mkt över det, för jag var så jäkla slut. kommer ihåg att jag frågade vad det blev. sköternskorna hade inte kollat det, koncentrade sig på att få ihåg honom ordäntligt. men kollade när jag bad om det o sa att det var en pojke. han hade ultrakort navelsträng så fick aldrig upp honom på magen som i vanliga fall. räkte liksom inte till. men Johan fick klippa den så småningom o han kom äntligen upp till oss. kan inte påstå att han var vacker. slem o blod o äckel överallt. är inte jättefräschet direkt men var lika glad för det =) när han väl kom upp på bröstet o sköterskorna hade stimulerat honom ett tag kom första riktigt skriket. innan hade han mest gnyt men nu skrek han tillslut. var det mest underbara skriket jag har hört i hela mitt liv!

det var min historia, folks. finns mer att berätta men tänker inte gå in så mkt på detlajer. lite för man ju lämna till fantasin o nåt måste ju jag o Johan få för oss själva.

take care!